måndag 31 augusti 2009

Hjälpen är nära

I fredags var jag på efterkontroll och berättade då för barnmorskan hur jag mådde. Hon lyssnade på mig och tog mig på allvar. Så hon fixade lite grann så att jag ska få hjälp. Idag ringde bvc-sköterskan och jag ska få komma in på torsdag - göra ett test om hur jag mår och prata om hur jag mår och känner. Det känns riktigt bra! Nu vet jag att jag ska få ur mig alla tankar och känslor som snurrar runt i min kropp.

Denna helgen har varit bra. Jag har varit lite orolig och sådär men i övrigt har den varit bra. Ingen ångest som har satt sig som klister på insidan av kroppen. Det blev lite småjobbigt igårkväll då Ola började sin nattvecka efter en veckas ledig vecka. Jag avskyr nattveckorna! Vill inte sova själv. Men efter ett par goda råd från en mycket snäll människa så somnade jag lugnt utan några problem bredvid Neo i våran säng och jag sov djupt ända tills Ola väckte mig vid sju. Helt underbart!

Ola tar Neo mer och mer nu när han är hemma. Men det är oftast inte då som jag mår som sämst utan det är när han jobbar. Jo, det finns pappaledighet, som någon skrev, men vad ska vi då leva på? Jag hade inget jobb innan så jag går på lägsta mammapenning medan han har ett ordentligt jobb med ordentlig inkomst. Men han och jag pratade om just detta häromdagen.
Jag funderar på att kolla efter jobb lite smått efter jul och om jag hittar något jobb - behöver inte vara heltid, så ska Ola vara pappaledig och hemma med Neo. Jag känner att jag måste bort härifrån och hinna sakna Neo och även få tänka på något annat.

Nu när föräldragrupper och babycafét öppnar igen ska jag ta mig dit. Umgås med andra föräldrar och Neo får träffa andra barn. Har märkt att han blir väldigt stimulerad när han har fått umgåtts en del med sina kusiner så det blir nog bra för oss båda, hoppas jag. = D

tisdag 25 augusti 2009

Kärlek till min son

Jag älskar Neo hur mycket som helst, det vet jag innerst inne. Jag älskar att se honom le och skratta, vem som än framkallar det. Jag älskar att gosa in min näsa i hans mjuka och lena hud och andas in hans egen doft. Han är det bästa jag har gjort.

Men ibland blir jag så tom inuti. Ibland känner jag ingenting. För det mesta känner jag någonting, om inte mycket så ändå lite, när jag tittar på Neo. Men de få stunder då jag inte känner varken eller när jag tittar på honom blir jag så ledsen och rädd.

Jag vill älska honom med varje del av min kropp. Jag vill spritta av glädje över att jag har en son, en son som jag så länge har längtat efter. Men allt som oftast känner jag bara att det är jobbigt. Inte det vanliga jobbiga som man känner när man blir mamma. Utan en annan sort.

Jag blir rädd för mina egna känslor och vissa av mina tankar då det är som värst. Jag vet inte ens om jag vågar säga det högt. Vad tror folk om mig då? Men jag vet att mina känslor och tankar beror på hur jag mår just nu.

Jag tror att jag har kommit in i en förlossningsdepression och har varit det sen Neo var ca 2 veckor gammal. Jag har länge förträngt det men det blir bara värre och värre. Ibland vill jag bara bryta ihop och gå och lägga mig. Jag vill sova bort hela dagarna. Jag vill inte vara med någon, inte ens med Neo. Jag sörjer över att jag inte vill vara med Neo varje sekund av våran vakna tid. Ibland vill jag bara lämna bort honom och "slippa". 

MEN, jag vill bli bra. Jag älskar Neo hur mycket som helst, det vet jag ju. Det var kärlek vid första ögonkastet när jag fick se honom på BB. Lite av dem känslorna finns kvar, stunderna dyker upp emellanåt. Dem är inte många men de finns och det är just dem stunderna som ger mig hopp. Hopp om att jag en dag ska få må bättre och kunna älska Neo ännu mera än vad jag gör nu. 

Den dagen jag tittar på Neo utan att känna tomhet och att jag inte vill "slippa" honom längtar jag så otroligt mycket efter! Jag är så ledsen över att Neo inte har en mamma som mår bra och som vill ha honom jämt och ständigt hos sig.

Jag ska kämpa! Jag ska må bra! Neo förtjänar en mamma som mår bra! Jag hatar mitt liv och mitt mående just nu men Neo får mig att vilja förändra situationen.

Så, jag har aldrig tvivlat på att jag inte älskar Neo för allt i världen bara att ibland håller sig den där kärleken undan. Jag är så rädd numera och ångesten sitter som klister i min kropp, panikångesten gör mig förlamad.

Neo, mamma älskar dig massor - glöm aldrig det!!

onsdag 19 augusti 2009

Gnällig bebis blev mycket nöjd bebis

Idag bytte vi upp oss en nivå på Neos ersättning. Han har varit gnällig mest hela tiden de senaste två dagarna och inte sovit bra alls mellan måltiderna. Så de två senaste matningarna har jag kört helt och hållet på 2an och han har sovit som en stock hela kvällen och varit en riktigt nöjd och gosig bebis.

Han och jag satt och myste förut efter sista matningen. Han låg i min famn med nappen i munnen och handen på sitt hår (vilket han gör varje gång han är lite småtrött och gosig) och höll om min arm eller om mitt finger med sina små händer. Då är jag så lycklig! Bara sitta och gosa med min bebis.

Så nu har jag fått tillbaka min välmående och charmiga bebis. Mycket bättre än en icke mätt och mindre nöjd bebis. Nu får vi se om natten blir som vanligt igen istället för en orolig natt med en del vaknande och gnäll från Neos sida. Tänk vad lite mat kan göra! = D

Glömde skriva häromdagen hur stor Neo är nu även fast det inte är jättestor skillnad, men ändå...

64,5 cm lång (växt 1 cm sen den 5 aug)
6275 gram (gått upp ca 20 gram sen 5 aug men blir nog bättring nu sen vi bytt mat)

måndag 17 augusti 2009

Vaccination

Idag var det dags för 3 månaders vaccination för Neo. Han tog det bättre än vad jag trodde. Han skrek men han lugnade sig snabbare än vad jag hade trott. Det var lite jobbigt när jag hörde honom skrika förtvivlat när han fick sprutorna - en i varje ben. Sen vägdes han och mättes. Han stod still lite grann i vikt, fast det var inte jättelänge sen vi var på bvc sist med honom. Vi har upptäckt att han är inte riktigt blir mätt på det han äter nu (180 ml vatten) då han äter med mindre mellanrum nu än vad han har gjort förut. Så nu ska vi köra på 200 ml vatten fram tills att pulvret vi har hemma är slut och sen ska vi byta till nästa nivå av ersättning. Hoppas på att han blir nöjd då! = D Men vi behövde inte oroa oss över att vikten stått nästan still. Det känns bra.

Nu sover han gott i sin säng efter mat och allt ståhej idag. = D

söndag 16 augusti 2009

Neo 3 månader!

3 månader!
Sova hemma hos moster och farbror är skönt. = ) 
Har lärt sig att vända sig från rygg till mage.

torsdag 13 augusti 2009

Ett syskon till Neo

Jag börjar sakta men säkert vänja mig vid tanken på att skaffa ett syskon till Neo. Jag vill jättegärna att han ska ha en lekkamrat och ett syskon att dela livet med. Ha någon som alltid är på ens sida, eller för det mesta iaf. Det är nog en trygghet att ha ett syskon - vare sig man kommer överens med varann eller inte.

Under graviditeten och den första tiden med Neo, som var riktigt omtumlanden - alltså den första månaden, kunde jag aldrig tänka mig ett till barn. Och om jag skulle skaffa fler barn så skulle det dröja väldigt länge. Men nu börjar jag kunna tänka mig flera barn om ett par år. Både jag och Ola har väl tänkt oss nästa barn när Neo är 3 år ungefär. Det är lagom - Neo är varken för liten eller för stor. Jag vill njuta av Neo och ge honom den tid han behöver så att han inte känner sig undanskuffad när nästa barn kommer. Jag vill också orka med att vara gravid och få en bebis när jag redan har ett barn och jag vill inte ha två bebisar, så att säga. 

När jag och Ola har pratat om när vi ska försöka oss på nästa barn så har tre år känts väldigt snart och det har känts hemskt och skrämmande. Men nu börjar jag komma in i allt vad en mamma är och jag känner mig mer och mer säker för varje dag som går. Denna veckan har varit underbar - jag älskar morgnar och förmiddagar med Neo, den bästa tiden på dygnet. Han är så otroligt mysig då! = D Jag har börjat landa i tanken på att jag faktiskt är mamma nu - en svinlande tanke. Jag har tänkt på att bli mamma så många gånger och i så många år men då har det varit så långt borta. Men nu är han här. Min egna lille son!

Mamma älskar dig Neo! Av hela mitt hjärta... Du är drömmen som blivit sann.

söndag 2 augusti 2009

Neo har vänt sig och är mammig

De senaste dagarna har en sak till i Neos utveckling hänt. Väldigt tidig för sin ålder på 2½ månader. = D Men stolt är jag. Neo har vänt sig från rygg till mage och han gör det så ofta han kan, dvs så fort han hamnar på rygg. Han har hittat en ny favoritsovställning - på mage. Men han kan inte riktigt få undan armen som hamnar under honom. Han har lyckats få bort den två gånger under sig så det går framåt med det också. Imorse hittade jag honom på mage och med armarna på varsin sida - då blev jag glad. Innan har han gjort det en gång och då hann jag inte se det utan då fick Ola se det, tyvärr tog han inte kort på det. Imorse hade jag inte kameran i närheten så får väl passa på nästa gång det händer. = D

En stolt mamma som är glad över framstegen, speciellt när han ännu är väldigt liten. = D Min äldsta storasyster sa igår att hennes dotter vände sig vid 6 månaders ålder och hennes son vid 3 månaders ålder. = D


Neo är en riktig mammagris. Vill helst bara vara hos mig. Han blir ledsen när han upptäcker att han inte är hos mig, t.ex när han sitter hos någon annan och ser mig. När han blir väldigt ledsen blir han helt lugn bara hos mig. En kväll då vi satt och fikade ett gäng satt han hos mig och var nöjd och glad. Jag räckte över honom till Ola som hade honom i knät men Neo började direkt gråta. Jag tog honom och han tystnade direkt och blev nöjd. Efter en stund gav jag honom till Ola igen och allt upprepade sig, han började gråta och tystnade direkt då han kom till mig. Han blir ledsen när jag går ut ur hans synfält, han är glad så länge han ser mig och har koll på att hans mamma är i närheten.

Är det vanligt att bli mammig vid 2½ månaders ålder?!