måndag 31 augusti 2009

Hjälpen är nära

I fredags var jag på efterkontroll och berättade då för barnmorskan hur jag mådde. Hon lyssnade på mig och tog mig på allvar. Så hon fixade lite grann så att jag ska få hjälp. Idag ringde bvc-sköterskan och jag ska få komma in på torsdag - göra ett test om hur jag mår och prata om hur jag mår och känner. Det känns riktigt bra! Nu vet jag att jag ska få ur mig alla tankar och känslor som snurrar runt i min kropp.

Denna helgen har varit bra. Jag har varit lite orolig och sådär men i övrigt har den varit bra. Ingen ångest som har satt sig som klister på insidan av kroppen. Det blev lite småjobbigt igårkväll då Ola började sin nattvecka efter en veckas ledig vecka. Jag avskyr nattveckorna! Vill inte sova själv. Men efter ett par goda råd från en mycket snäll människa så somnade jag lugnt utan några problem bredvid Neo i våran säng och jag sov djupt ända tills Ola väckte mig vid sju. Helt underbart!

Ola tar Neo mer och mer nu när han är hemma. Men det är oftast inte då som jag mår som sämst utan det är när han jobbar. Jo, det finns pappaledighet, som någon skrev, men vad ska vi då leva på? Jag hade inget jobb innan så jag går på lägsta mammapenning medan han har ett ordentligt jobb med ordentlig inkomst. Men han och jag pratade om just detta häromdagen.
Jag funderar på att kolla efter jobb lite smått efter jul och om jag hittar något jobb - behöver inte vara heltid, så ska Ola vara pappaledig och hemma med Neo. Jag känner att jag måste bort härifrån och hinna sakna Neo och även få tänka på något annat.

Nu när föräldragrupper och babycafét öppnar igen ska jag ta mig dit. Umgås med andra föräldrar och Neo får träffa andra barn. Har märkt att han blir väldigt stimulerad när han har fått umgåtts en del med sina kusiner så det blir nog bra för oss båda, hoppas jag. = D

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar