En liten leende pojke

Vaknade av en gnyende Neo i sin säng vid halv fem imorse. Jag gick upp och tittade ner i sängen. Han blev genast tyst men tittade stort på mig. Jag hälsade på honom med ett leende och ett hej. Då får jag massor av pillimariska leenden tillbaka - det lös lite bus i ögonen och han var tydligen glad över att se mig. Så underbart när man märker att han vet vem man är och tycker om en.

Mitt hjärta blir varmt och jag älskar honom så oändligt...

Stilla ro och nära

Vem älskar dig

när jag farit till landet långt bort

och ej längre finns kvar

Vem ger dig mod

när du tvivlar och ej längre känner

den kraft som du har

Ge din själ stilla ro

vandra vill om du tror

att du vet var din inre längtan bor

Ditt hjärta blommar

känn doften av liv

Du är större än du nånsin tror

Ge din själ stilla ro

vandra vill om du tror

att du vet var din inre längtan bor

Ditt hjärta blommar

känn doften av liv

Du är större än du nånsin tror

Vem tröstar dig

då ditt inre är fyllt av en sorg

som du inte rår på

Vem lyssnar till dig

när bruset från livet är högre

än du vill förstå

Ge din själ stilla ro

vandra vill om du tror

att du vet var din inre längtan bor

Ditt hjärta blommar

känn doften av liv

Du är större än du nånsin tror

Ditt hjärta blommar

känn doften av liv

Du är större än du nånsin tror

110% på Neo

Sen 22 har jag suttit med Neo mot mitt bröst. Han har legat korta stunder i soffan men mest hos mig och han har endast accepterat magläge mot mig. Jag har gosat, tröstat osv. Han har inte velat ha nappen men ändå blev han lugn. Det värmer så innerligt i mig att jag kan få honom lugn och till och med somna med endast kärlek och närhet, inte någon napp som annars brukar vara ett måste.

Jag älskar honom innerligt. Jag kan inte förstå att jag har en son. Det är helt obegripligt. Jag ska göra allt för honom, eller åtminstone det bästa. Han är värd allt.

Nu sover han gott i mjukliften med endast snuttefilten över sig - blir att sova i blöja inatt, jättevarmt ju. Han har varit vaken länge innan han somnade nyss och sista målet mat åt han mycket bra. = ) Så skönt efter en strulkväll med just maten. Allt har varit bättre idag - även kvällen. Detta gav mig så mycket självförtroende och energi. Hoppas på att få leva på detta i många dagar nu.

Dusch, sen sova... = )

Ännu en jobbig kväll

Jaha, då har jag klarat av ännu en jobbig kväll med Neo. Allt gick bra fram till klockan sju ungefär. Sen var han missnöjd med det mesta och sov bara småsnuttar emellanåt. Somnade i min famn och så fort jag la honom ner så vaknade han och då var det bara att börja om från början igen.

Mitt tålamod, min energi och mina armar var helt slut vid nio-tiden redan. Jag var i upplösningstillstånd. Syrran kom hit en sväng för att låna mjölk. Då tog hon Neo en stund och gick omkring med honom. Det var skönt för mina armar. (Nu MÅSTE jag ha en bärsele!!) När hon gått bytte jag blöja, tog på byxor och tröja på Neo och la honom i vagnen. Såg till att nappen var i munnen på honom hela tiden och hans filt låg över ansiktet. Gick en runda runt kvarteren och tillslut somnade han. Han vaknade dock när jag kört in vagnen i hallen (ett par trappsteg upp).

Men vid det laget hade jag avreagerat mig och lugnat ner mig i och med promenaden så jag tog upp honom och gosade en stund med honom. Tog av honom tröjan och la honom tillrätta i soffan bredvid mig. Så nu ligger han på en fleecefilt med nappen i närheten och snuttefilten över sig OCH sover!! = D

Hoppas att han nu tänker sova för natten - eller i alla fall till klockan fem då han ska ha mat igen. Snart kommer Ola hem och då får jag lite "hjälp" om han nu skulle vakna och bli pigg igen.

Men nu är dagen över och imorrn tar vi nya tag.

Jag älskar min son så otroligt mycket, men ibland blir allt så övermäktigt...

Splittrad...

Neo håller ihop delarna av mig. Utan honom hade jag fallit ihop som en blöt pöl på marken. Det är han som får mig att gå upp på morgonen. Det är han som gör att jag fortsätter att gå och gå.

Jag fattar inte varför allt ska drabba mig. Jag ångrar inte Neo men jag ångrar graviditeten. Den har bara fört med sig en massa skit (förutom Neo) både fysiskt och psykiskt.

Min mage är helt fucked up och jag har inte den blekaste aning om hur jag ska kunna fixa att det blir bra igen. Jag är på bristningsgränsen.

Jag biter ihop och sätter ett leende på mina läppar varje morgon som håller skenet uppe bland folk. Jag kämpar på till sista droppen. Jag fattar inte hur jag ska klara av detta?

De första två veckorna efter att Neo fötts var allting bra sen bröt helvetet lös. Nu har jag panikångest var och varannan dag, mår illa (vilket tar all min energi) så jag kan inte umgås med folk och sitter hellre hemma i soffan gömd. En hel dag med människor gör att jag håller på att bryta ihop på kvällen.

Hur fan ska jag fixa detta??? =' (

Neos val av musik

På vägen hem lyssnade vi på musik genom Olas iPod. En låt med Winnerbäck spelades och Neo gnällde till. Han var inte jättetrött och han ville inte ha maten. Han gnällde och grimaserade. Då bytte Ola till Takida. Då tog Neo nappen, gosade in sig i tyget på babyskyddet och somnade. = )

Så Neo ratar Winnerbäck och digger Takida. = ) När han låg i magen och jag hade börjat känna hans sparkar och rörelser vid få tillfällen så var han som mest aktiv när jag satt och spelade Guitar Hero.
Helt enkelt, Neo gillar rock eller lite hårdare musik. Musik som Winnerbäck är för smörigt. = )

Ensam utan Neo

Idag var jag utan Neo för första gången. Vi lämnade honom hos hans farmor och farbror med familj medan jag och Ola åkte iväg för att leverera de tre marsvinshonorna till deras nya ägare. Det kändes mycket nervöst och lite jobbigt. Ingen kan ju ta hand om honom bättre än jag och Ola. Ingen mera än vi vet vad han tycker om och inte tycker om, så det var väl det största problemet tror jag.

Efter att vi lämnat marsvinen åkte vi till Ica Maxi. Det kändes också väldigt konstigt - handla utan barn. Ingen Neo att ta ut, ingen barnvagn att dra, ingen bebis att behöva bry sig om ifall han börjar skrika eller inte. Kändes mycket konstigt. Den tomma platsen i förarsätet kändes i mitt hjärta.

När vi kom tillbaka till stugan hade allt gått bra. A hade matat och stod och vyssjade honom i barnvagnen när vi kom. Han halvsov och somnade strax in ordentligt. Tack så mycket A för att du passade honom åt oss! Det lugnade mig.

Panikångest

Fick panikångest idag... Jag hatar det!! Det kommer alldeles för ofta och det tar alldeles för lång tid innan det går över och allt känns hyfsat bra igen. Så medans alla andra njöt av den goda grillade maten satt jag och kämpade med paniken och illmåendet som satt uppe i halsen. Jag åt lite sallad, en liten grillad majskolv och lite pommes med beasås. Usch, jag hatar detta! Denna panikångest har satt sina klor i mig, det är väldigt tydligt. De senaste veckorna, om inte månaden, så har jag fått det iaf varannan dag och ibland varje dag. Jag blir tokig! Vill inte börja med mediciner igen eller annan skit. Speciellt inte pga biverkningarna man får när man börjar. Sist blev jag däckad i två veckor med konstant illamående dygnet runt - när det var som värst låg jag på toagolvet precis vid toaletten. Hur skulle det gå ihop med Neo? Inte alls. Men hur sjutton ska jag slippa denna panikångest?

Paniken kommer av för mycket folk, instängd, att inte vara hemma. Sen i samband med paniken börjar jag må illa, först lite grann men sen ju mer paniken stiger desto mer får jag panik över att jag ska spy. Det gör ju att allt blir värre och värre. Börjar jag må illa så får jag även panik ifall jag inte är i närheten eller har tillgång till toalett. Vill ju inte spy bland folk eller sådär.

Hur fan ska jag göra?! = ( Jag lider verkligen... Jag känner mig som en mycket sämre mamma i och med detta också. Efter en sån här attack sitter lite av illamående känslan kvar i mig och då klarar jag inte av att ha Neo, t.ex mata honom. Jag vill ju! Fan...

Har börjat märka att Neo vill vara med mer och mer och kolla runt på allt som händer - både rörelser och ljus. Han är vaken längre stunder och oftare och tar igen sömnen på kvällen och natten då han är jättetrött.

Förut när vi var och handlade var han lite grinig och nappen funkade inte. Då fixade jag så att han kunde se allt ljus som kom från lamporna i taket. Han tittade storögt på dem. När jag svängde på vagnen så att det blev lite skugga ett par sekunder så blev han grinig igen och när ljuset kom tillbaka blev han lugn.

Är jättekul att han börjar vara med mer och mer i vad som händer omkring honom. Han lugnar sig när han ser flaskan eller mig när han är hungrig - han slutar skrika och börjar gnälla istället. Han följer mig med blicken när jag går förbi honom när han ligger i babysittern.

Min älskling börjar bli något mera än "bara" en bebis... = )

När vi kommit hem från allt idag så har han varit mycket grinig men mat vill han inte ha. Han brukar äta vid tio-tiden på kvällen och då ordentligt. Han har inte ätit sen halv sex ungefär. Han fick i sig 80 ml av 150 mellan skrikattackerna förut och 10 ml till alldeles nyss. Sen slocknade han i min famn. Nu ligger han i babysittern bredvid mig och sover tungt. Undrar bara om han tänker sova lika länge som han brukar nu eller om han tänker vakna tidigare? Återstår att se, bara han inte vaknar och somnar nu inatt... 

Min lille son är helt slut efter dagens alla intryck - röster, rörelser och ljus.

Neo 1 månad!

Idag blir min lille älskling 1 månad! Oj, vad tiden går fort. Denna månaden har gått så mycket fortare än de två veckor som jag satt hemma och väntade på att något skulle hända. Han växer så det knakar - han har redan fått gå upp en storlek i kläder och väger 5 kg. Vart ska detta sluta? = ) Han har börjat le medvetet lite smått - tillfällena är få men de finns.

Kärleken för Neo bara växer och växer mer och mer för varje dag som går... Jag trodde aldrig att det skulle kännas såhär att bli mamma. Jag som har längtat i 10 år på detta. Men aldrig att jag kunde föreställa mig ens i mina vildaste fantasier hur det egentligen är...

Jag ångrar inte en dag. Mitt hjärta klappar våldsamt för min lille son, och även för hans pappa...

En jobbig dag för Neo

Mellan 9 och 14.30 skrek han mycket och ville inte något överhuvudtaget. Han var inte hungrig, kunde inte sova hur jag än gjorde och ingenting ville sig. Tillslut så åt han ordentligt vid halv tre och kunde somna och sova ordentligt. Han sov till klockan sju och det var mycket skönt, nog för både honom och mig.

Tyvärr har allting börjat om från början igen sen ett par timmar tillbaka. Nu är vi dock två stycken som kan göra allt i vår makt för att göra det bästa för Neo. Vi bär, vi gosar, vi sjunger, vi hyssjar, vi ger mat, använder napp och filt, försöker rapa honom, byter blöja osv. Han bara skriker...

Satt nyss med honom och då fick jag två ordentliga rapar och sen kräktes han. Efter att han kräkts slocknade han nästan. Ola har gått omkring med honom från rum till rum då han inte var helt nöjd ändå.

Nu ligger han i min famn helt utslagen och sover. Mitt hjärta brister när jag inte vet vad som är fel eller att hur man än försöker så är det inget som duger. Det är såna dagar som det är svårt att vara mamma...

BVC

Idag var det dags för BVC igen.

Längd: 58 cm.
Vikt: 4900 gram.
Huvudomfång: 38,4 cm.

Han växer på bra. Hoppat upp ett steg på kurvan för vikten. = )