söndag 28 juni 2009

En liten leende pojke

Vaknade av en gnyende Neo i sin säng vid halv fem imorse. Jag gick upp och tittade ner i sängen. Han blev genast tyst men tittade stort på mig. Jag hälsade på honom med ett leende och ett hej. Då får jag massor av pillimariska leenden tillbaka - det lös lite bus i ögonen och han var tydligen glad över att se mig. Så underbart när man märker att han vet vem man är och tycker om en.

Mitt hjärta blir varmt och jag älskar honom så oändligt...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar