Jag fattar inte att jag varit gravid. Att jag haft en bebis i magen. Att jag är mamma. Att jag har en son som heter Neo.
Jag har längtat efter just detta i så många år och nu när jag är mamma till en underbar pojke så fattar jag inte. Det är tomt. Det känns som att jag lever i en dröm. Han finns inte.
När ska denna känsla gå över? Jag har haft den länge nu. Den känslan jag har är att jag är moster även till honom och att jag lånar honom för en stund. Att jag snart ska lämna tillbaka honom till hans riktiga mamma. För inte kan väl JAG vara hans mamma?
Jag blir tokig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar