Jag är så trött på att må dåligt - vare sig det handlar om ångest eller fysiskt. Jag vill ta hand om Neo, vill vara med honom hela tiden men min kropp orkar inte. Jag hatar det!! Igår att jag ett brutalt illamående hela dagen. När jag sen skulle sova lugnade allt ner sig med illamåendet men då fick jag skitont i äggstockarna. För varje steg jag tar hugger det tag. Inte alls skönt. När jag låg och halvslumrade inatt kändes det som att min vänstra arm höll på att domna bort. Jag försökte att inte bli rädd eller få panik. Det kan ju ha varit så men det kan ju också ha varit så att jag trodde att det kändes så pga allt annat runt omkring. Jag sov inte alls bra. Neo vaknade och strulade med ett par timmars mellanrum under hela natten. Sen tar det alltid ett bra tag innan jag kan somna om så jag hann precis somna när det var dags igen. Vid halv sex bestämde sig Neo för att han var hungrig. Jag matade honom bredvid mig sängen och lät honom ligga där. Jag gick ner och tog nässpray och värktabletter. Han somnade rätt så snabbt efter flaskan. Jag låg och tittade på tv till åtta-tiden. Jag somnade, blev väckt av telefonen vid nio *morr* och sen fick jag sova till elva. Jag känner mig hyfsat utvilad ändå.
Jag mår bättre just nu och känner mig lite piggare än vad jag gjorde igår. Illamåendet är borta för stunden. Men jag har fortfarande lätt mensvärk och ont i äggstockarna. Jävla ägglossning! För det måste vara det. Jag kan inte tänka mig att det är något annat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar