Neos nya ord: ett - pekar på siffran ett i Goliat-boken (en saga om en liten elefant), usse: musse, mimmi: mimmi pigg, duto/uto: Pluto, öjja: blöja, us: mus, nan: banan.
Dagens stora: Jag läste i Goliat-boken för Neo. Jag kom till stycket där musen skrämmer elefanterna. Neo säger mus. Efter att jag visat honom vart musen är pekar han på rätt ställe och säger mus. I boken står det 1, 2, 3 med stor stil. Jag pekar och upprepar ett par gånger varje siffra. Han pekar, jag tar hans finger och "ritar" varje siffra och säger vad den heter. Sen pekar han på varje och jag säger vad den heter. Tillslut säger han ett och pekar på ettan, när jag pekar på etta och frågar vad den heter säger han ett. Jag blev jätteglad! i slutet av boken är det en bild på djungeln och alla djuren i den. Jag frågar för skojs skull vart elefanten är, han pekar utan tvekan på Goliat. Jag har bara pekat på Goliat en gång och sagt elefant. Stolt mamma till smart och lättlärd pojke! *kärlek* Han verkar tycka att det är jätteroligt att lära sig såna nya grejer för han tröttnar aldrig.
Ibland känns det som att ett jobb förstör mitt och Neos liv. Jag orkar ingeting, trött, ont i kroppen, vill bara sova osv. Neo slits mellan dagis och hemmet på olika tider hela tiden, hans rutiner har trasats sönder pga mina arbetstider, han har separationsångest som heter duga, han känns allmänt otrygg och tillvaron är helt upp och ner. Fan. Hur sjutton ska jag få ihop livet igen så att alla blir trygga och harmoniska? Vad har jag gjort mot mig själv och mitt barn? Det måste gå men jag önskar att jag haft lite vägledning i kombon barn och jobb. Känns som helvetet emellanåt. *suckar tungt*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar