Strömavbrott.

Vi hade precis lagt Neo och stod och pratade. Då blev det helt plötsligt kolsvart. Mörkt ute och inte ett enda ljus nånstans. Då hörde jag Neo ropa i panik efter oss. Han är mörkrädd, väldigt mörkrädd. Medan jag skyndade upp och trevade mig fram i mörkret sa jag hela tiden att jag var på väg. När jag kom in i hans rum sträckte jag ut armarna mot hans säng. Trodde att han stod upp men han satt ner med armarna utsträckta. Jag tog upp honom i famnen och pussade på honom. Tårar i hela ansiktet. Stackars pojke! Men ljuset kom tillbaka rätt snart men Neo fick panik igen när vi sa att han skulle sova. Men när vi försäkrat honom om att hans nattlampor (slinga med stjärnor vid hans säng) funkade, sagan i stereon funkade och att vi är här och att han kunde ropa på oss ifall det blev mörkt igen så gick han med på att säga godnatt och sova. Han ropade inte på oss och han somnade faktiskt utan välling.

Bilder på väggarna i lekrummet: