Det eviga dåliga samvetet

I hela mitt liv har jag misstänkt att min syster försöker ge mig dåligt samvete medvetet. Jag skulle ha passat Ebba och Linnea idag då syrran ville baka bullar. Men jag orkade verkligen inte idag. Idag ska vi inte jobba heller och då vill jag verkligen vila och njuta av att inte ha något att passa. Hon blev sur och skrev att hon hade ju redan gjort degen. Nu är hon tydligen färdig och skriver på ett surt sätt (uppfattar jag det som iaf) att det blev som hon trodde två stycken griniga barn och ett bajsblöjbyte. Självklart dyker det dåliga samvetet upp hos mig trots att jag egentligen inte behöver känna det. Hur gör alla andra som måste göra saker med flera barn runt omkring sig? Frågade henne om jag skulle få dåligt samvete just för att hon skrev så. Nej, skrev hon som svar. Eller hur, tänkte jag. Skriver man på ett surt sätt om man INTE vill att en person ska få dåligt samvete? *suck* Hon dementerar alltid samma sak varje gång - nej, hon försöker väl aldrig ge någon dåligt samvete! *morr* Blir såå trött! Detta har pågått hur länge som helst. Varför fortsätter jag ens bry mig? Varför kan jag aldrig koppla bort det där samvetet när jag vet hur det slutar? Blir bara ännu mera trött inuti. Nu ska jag lägga mig ner hos gos-Shiva och fortsätta läsa en bok. Orkar inte bry mig om världen därute just nu. Allt har tydligen inte förändrats... *suckar tungt*