v. 8+6. <3
Bebis: Jag tycker inte att jag har så mycket symptom längre. Men jag kanske har kommit in i de där döda veckorna nu. De värsta veckorna under hela graviditeten. Då man inte har några symptom och det är för tidigt för att känna något. Jag är svullen och kan inte äta lika mycket längre innan jag är mätt. Men mer är det inte. = ( Just nu försöker jag bara få dagarna att gå och att överleva. Snart är det dags för inskrivning, inte långt kvar, och då ska jag kräva ett vul. Så är det bara. Måste veta om det lever något därinne… Jag kan inte vänta ända till vecka 20 för att få reda på att det är något därinne. Jag hoppas att jag slipper samma ångest som jag hade förra gången mellan vecka 10 och 16. Det är bara att hoppas på att magen börjar växa lite tidigare så att man ser någon skillnad. Usch, kan jag inte redan ha kommit förbi vecka 15 nu. Jag går in i vecka 10 imorrn så… Det känns rätt otroligt samtidigt som det är härligt. Jag hoppas innerligt att denna lilla parvel tänker stanna kvar därinne i magen och komma ut som en underbart härlig bebis i februari. Jag vill verkligen…
Neo: Trots att han har börjat trotsa och få utbrott som jag vet inte vad så saknar jag honom varenda minut som jag är utan honom. Jag vill bara pussa och krama på honom hela tiden. Jag vill se vad han gör och vad han upptäcker. Se sånt som får honom att skratta och bara vara med honom i vad han tar för sig. Jag älskar honom innerligt! Jag älskar varenda ögonblick som jag får med honom! Min underbara och älskade unge! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar