Jävla fot!

v. 7+4. <3

Var i stugan. Vilade mest hela tiden. Satt och broderade. Mellan tre och fyra låg jag och vilade mig, slumrade lite. Jätteskönt! Shiva låg precis bredvid mig så det var varmt och mysigt. Jättetrött och behövde vila kroppen. Speciellt mitt vänstra ben. Foten har gjort ont även idag och jag har gått på de främre trampdynorna hela dagarna. Väldigt påfrestande för både foten och det andra benet som har fått all belastning. Hoppas innerligt att denna skiten går över snart. Men jag får väl helt enkelt försöka att inte belasta allt för mycket på foten och att det då kanske går över. Imorrn ska jag försöka att få tid till att komma till vårdcentralen men jag vet inte alls hur det ska gå till i och med att jag jobbar när Ola är hemma och tvärtom. *suck* Annars får Ola köra in mig och Neo och jag ta oss hem själva. På nått sätt måste det lösa sig. = ( Jag vet verkligen inte hur Katarina skulle reagera om jag sa att nu ska jag åka och kolla min fot. *suck* Men det onda i ljumsken och i låret har iaf blivit bättre, vilket är skönt.

Neo: När jag hade lagt Neo och läst för honom körde jag igång hans skiva. Körde igång Brevet från Lillan och han började skratta direkt när han hörde de första tonerna. Jag satt och lyssnade på honom när han sjöng för jag verkligen älskar det. Sen kom nästa visa och han bara fortsatte och sjunga. Han kunde den med. Jag blev alldeles paff. Jag satt kvar och lyssnade på när han sjöng fyra visor – Brevet från Lillan, Mors lilla Olle, Lasse Lasse liten och någon mer. Jag älskar min pojke så otroligt mycket så att det finns inte ord för det. Jag frågade honom: Tycker du om att sjunga? Han svarade. Mmm. Jag sa: Det förstår jag. Han kör mycket med sina haranger när han ska prata. Men när han sjunger är varje ord rent. Inga krångligheter. Jag hoppas att han fortsätter att tycka om att sjunga. Att han hittar ett intresse som han brinner för. = D
Neos ord: Ossi ossi = komsi komsi.

Bebis: Idag kände jag en sån glädje och ett sånt pirr i kroppen över att jag är gravid. Jag hoppas innerligt att detta lilla pyre stannar i min mage och vill bli en i familjen. Jag längtar efter att få vara gravid på riktigt med mage och allt, köpa och planera grejer, se och höra bebisen och sen tillslut få upp det där lilla knytet på magen. Jag längtar så otroligt mycket efter mitt barn! Jag hoppas att veckorna går fort så att något börjar hända nu. Men visst känner jag det där svullna i min mage. Men jag är så livrädd för att det ska börja blöda och ha sig. = ( Det är min värsta mardröm! 

Dagens steg: 2290.