Vecka 10.

V. 10 (9+0)! <3

Bebis: Idag berättade jag för Ingegerd och Otto. Ingegerd tyckte bara att det skulle bli kul. Otto ville emigrera. Han tycker väl att det räcker med barn nu. = ) Idag har jag ju gått in i vecka 10 och det känns helt fantastiskt. Ett stort steg i rätt riktning mot en frisk bebis. Missfallsrisken minskar lite mera nu. Ännu bättre om ett par veckor. Hoppas innerligt att jag får ett vul inom en snar framtid så att jag får se ett tickande hjärta. *håller tummarna för att allt ska gå vägen* (Nu är det inte ett embryo längre, nu är det en bebis!) <3
Nu är embryoperioden över. Moderkakan gör sig redo att ta över näringstillförseln. Det tar dock ett par veckor för moderkakan att mogna innan den kan överta gulkroppens funktion. Fingrar och tår är helt åtskilda och smaklökarna börjar bildas. Nu kan man skymta början till alla 20 mjölktänderna. Äggstockarna eller testiklarna är utvecklade. Rörelserna är kraftigare och fostret börjar kunna ändra läge i livmodern. Den lilla svansen har försvunnit och huvudet får alltmer mänskliga drag. Fostret har ett ansikte med spädbarns-profil. Hög rundad panna, liten uppnäsa och en mer markerad haka.

Neo: Han fick åka ståendes i kundvagnen när vi handlade efter att jag kommit hem. Han bråkade och skrek och vägrade sitta på normalt sätt i kundvagnen. (Han var skittrött.) Så jag satte bara ner honom i kundvagnen och han blev så förvånad att han blev tyst. = ) Där fick han stå sen och det funkade bra, så länge han höll i sig i vagnen. Han fick två nya nappar som är hans nya favoriter – en grön med ett päron på och en blå med en stjärna på. = ) När han får sina utbrott för att han inte får som han vill, något inte går som han vill eller att nåt litet är helt fel helt enkelt så känns det som att han har en massa tonårshormoner i kroppen. Han vet inte riktigt hur han ska hantera situationen. Jag har än så länge inte kommit på ett bra sätt att lösa det hela. Men det blir väl bra någon gång. Jag älskar dig, min älskade pojke! <3