lördag 11 juni 2011

Lyssnar inte alls på oss.


Vecka 4+3. <3

Bebis: Faktiskt mått riktigt bra idag. Lite vagt illamående men inget som har varit jobbigt. Känt mig piggare idag men vet inte om det beror på den långa sovmorgonen eller det faktum att illmåendet som gjort mig trött inte har infunnit sig... Men skönt iaf med en bra dag. Vet ju inte när de dåliga dagarna fulla med illamående och förlamande trötthet kan sätta in ordentligt. Förhoppningsvis blir det inte värre än vad det har varit nu - hanterbart. Haft lite hugg och sånt till och från i tjejmagen - ligamenten drar. Har för mig att det kom rätt tidigt med Neo också och höll i sig ordentligt i ett par veckor. Än så länge är det riktigt lugnt. Känt mig hungrig hela tiden trots att jag ätit lagom portioner. Det blir en liten ond cirkel - man är hungrig, kan inte äta för mycket utan att må illa och äter man då lagom så blir man hungrig snart igen för att man inte ätit tillräckligt... Men det är ju bättre att äta lite och ofta så kör på lagom portioner till lunch och middag och sen lite småätande av diverse emellanåt för att hålla det i schack. Men jag är glad över att jag iaf än så länge kan äta vad jag vill och kan vistas runt mat utan att må illa. = D Det gör det hela lättare att dölja den lill*. Mår illa av cola och om jag äter för mycket chips...

Neo: Jag vet inte om han är inne i en extra jobbig utvecklingsfas eller nåt eller om mina hormoner och grejer gör att jag tycker att det är värre än vad det är. Han skiter fullständigt i att lyssna på mig eller Ola. Jag blir helt slut av att va med honom. Mitt tålamod tryter konstant. Jag blir tokig. Vill gärna göra som Emils pappa i Emil i Lönneberga - ta tag i Neo och ruska honom. Men det gör jag såklart inte. Jag vet inte vad jag ska göra för att få honom att lyssna. Jag måste hitta en plats som är barnsäker och tråkig och ha som straffruta typ. Det kommer bli tufft i början för han kommer ju inte vilja sitta still. Men hur sjutton ska man annars bestraffa en 2 åring som vägrar lyssna? Antingen ignorerar han mig fullständigt och bara fortsätter som att jag inte sagt något alls eller så skrattar han när jag säger till honom, gör en grej till och sen fortsätter det. Jag vill inte skita i ett dåligt beteende men jag vet ju också att det går ju inte in i huvudet på honom om han bara skrattar. Urk! Han har ett stort sömnbehov nu också. Igår sov han 45-60 min mitt på dagen, sen somnade han som vanligt vid sju-halv åtta typ. När jag vaknade i morse av Neo och kollade på klockan blev jag jätteförvånad. Klockan var runt 10. Snacka om sovmorgon! = D Han fick inte sova något på dagen för det hanns inte med. Nu somnade han direkt vid läggdags strax efter sju utan problem och bråk. Jag får dåligt samvete över alla nej, allt skrik och hårda tag när Neo inte gör som jag vill. Jag har inget tålamod alls. Jag vill inte va såhär så jag hoppas att det löser sig på nåt sätt. Mitt emellan alla utbrott älskar jag min son och vill bara pussa och krama honom hela tiden. Han är ju go egentligen... Numera säger han: äskar dig mamma. = D *smälter* Fast säger jag: Jag älskar dig, Neo, så härmar han och säger detsamma. Min älskade pojke som ska bli storebror i februari! <3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar