Bortser från det jobbiga.

Ligger på rygg. Känner små, små fotrörelser mitt emellan revbenen. Det är precis så att man kan känna vågorna. Kanske håller den på att somna? Detta framkallar uppstötningar. Men just nu, i denna lilla härliga stund, så kan jag bortse från det. Njuter för en liten stund av något fint med att va gravid...
Annars får jag lätt panik av att va i min egen kropp. Hatar det onda, det obehagliga. Vill inte mera. Men snart är det februari. Då får jag gosa med min andra guldklimp och va tillbaka i min egen kropp. Bara försöka överleva dagarna tills dess...