Barnlängtan.

Något som ofta upptar mina tankar och känslor. Detta syskon som inte verkar vilja bli till. Är inne på femte försöket nu. Inte trodde jag att det skulle ta så lång tid. Visst att det inte skulle ta sig på första eller andra försöket men sen. Desto fler månader som gått utan det där plusset har jag blivit mer och mer besviken och velat bli gravid mer och mer. Inte nog med att det inte verkar ta sig för oss, verkar alla andra desto mera fruktsamma. Det plussas och föds barn till höger och vänster. Bara nu de senaste tre dagarna har det fötts två barn, den enas pappa är mitt ex och den andras mamma är en gammal klasskompis. De senaste månaderna har jag fått reda på flera som är gravida eller ska bli pappa och då väntar sommarbarn. Men vi då?! Min mage skriker efter att bli uppfylld av ett litet sprattlande mirakel. så jävla deprimerande att se alla tjocka magar, nyfödda bebisar och översvallande lyckliga meddelanden om underverket till hela världen. Jag vill också vara en av dem som får och kan basunera ut sin lycka och glädje. Fem försök är väl inget men för mig som blivit gravid på första och andra försöket är fem ofruktbara månader långa. Snart har jag ägglossning och jag skulle vilja ha sex hela tiden under flera dagar. Allt för att vi ska få ett septemberbarn. Jag vill så mycket att jag skulle kunna spricka. Detta är så knäckande!!