Sjukstatus:

Neo hostar och snorar massor. Men i och med att han inte haft nån feber sen i söndags är han pigg och sitt vanliga jag, på gott och ont. Efter två dagar då han mest bara ville sova eller sitta och gosa helt stilla så blev det nästan en chock nu när han är överallt och ingenstans igen, trotsar och gör alla tänkbara hyss. Två sjuka föräldrar bättrar inte på situationen direkt. Han har inte ätit heller sen ca 2-3 dagar tillbaka. Bara druckit, ingen fast föda. Igår började han äta lite - med betoning på lite då det var ett par skedar kräm med mjölk. Idag såg det ljusare ut. Han åt lite mera kräm, en tugga på en macka, påläggskorv, 1,5 hotdog och flera tuggor på ett korvbröd. Jättebra tycker jag! Han har börjat tjata ännu mera efter mat nu men sen när han blir serverad vill han inte ha. Frustrerande. Men nu kanske det går åt rätt håll. Två kvällar i rad nu har han vaknat vid tio-tiden och hostat ordentligt så att han vaknat till. Igår fick jag prata med honom, nu hör jag honom inifrån sitt rum och bara väntar på att han ska ropa på mig. Önskar att han kunde slippa den där hostan. Han är ju som sagt pigg i övrigt. Det blir inget dagis för honom imorrn, ställer in mig på att det inte blir nåt på torsdag heller. Inte nog med detta så ramlade han från Olas fåtölj, åkte in med huvudet före i bordet och sen hamnade på golvet. Han blev väldigt ledsen och grät länge. Men han lugnade sig snabbt när han fick gå upp i vårat sovrum och hälsa på Ola en stund... Efter hans tupplur såg jag att han hade ett rött streck i pannan, tur att det inte blev värre än så. För det såg lite otäckt ut när han ramlade...

Jag känner mig som en zombie, rakt igenom. Genomförkyld - snorar, är täppt, hostar, ont i halsen emellanåt, ont i huvudet, känner mig ruggig. Får knappt sova på natten för antingen är det näsan som är täppt, halsen som gör ont, halsbrännan som stör eller kroppen som gör ont. Saknar Ola också när jag vaknar till på natten. Imorse ville Neo gå upp vid sju och då var man ju lagom pigg och glad efter att ha vaknat ett par gånger. Imorrn ska jag till mvc också, missade telefontiden igår då jag skulle boka om. Får se om jag tar bussen eller inte. Även fast jag inte är pigg ser jag fram emot det besöket. Höra bebisen, mäta magen och framförallt prata om förlossningen. Det ser jag verkligen fram emot. Då är det inte långt kvar. Vill bara bli frisk nu, har ju massor att göra som jag inte orkar. Orkar knappt andas eller prata som det är nu. Urk på detta!

Ola jobbar natt plus att han är förkyld. Han hostar mest, men han hostar för oss alla tre tror jag. Men han har ju såna problem, typ förkylningsastma. Som Neo. Så han låter värst. Plus att han är trött. Inte lätt att va pigg när man jobbar natten, ska försöka sova på dagen och sen va sjuk... Men det går väl över även detta.

Bara att stå ut... Just nu är det mest jobbigt när Neo håller på med sitt testande och trots medan Ola och jag knappt orkar nåt alls. Min röst håller inte alltid heller. Bara vi ser ljuset i tunneln snart.

Nu ska jag sova. Eller försöka i alla fall. Märks ju om Neo tänker somna om eller ropa på mig. Han har lekt med sin nappflaska ett tag har jag hört. Låt mig bara få sova...